Sarah

12 februari 2011 20:27

Vad glad jag blir Stina, att det börjar kännas så bra med älskade Herr v :)

Stina

13 februari 2011 06:24

Vi kämpar vidare tokhästen och jag ! =)

kicki

12 februari 2011 20:28

låter härligt =)
såna "små saker" kan betyda enormt mycket!

Stina

13 februari 2011 06:24

Funkar det inte på marken så funkar ju inget annat heller så visst är det glädjande när det börjar ta sig !!

Carin

12 februari 2011 21:19

Fåglarna kvittrar, solen skiner och där promenerar vi, 40 mil från varann, med ett leende på läpparna och är såååå glada för att våra monster uppför sig! Visst är våren på väg nu, trots snö och kyla! Känner du inte motivationen stiger i dig precis som saven stiger i björken ;)

Kramen//C

Stina

13 februari 2011 06:22

17 minusgrader ... än är våren en bit bort, iaf hos mig *s*
Motivationen är på topp annars, om nu bara underlag och kropp kunde hjälpa till lite !!

Anne-Lie

12 februari 2011 21:20

Flera som promenerat idag =)

Visst är det en skön känsla när något som varit så svårt plötsligt blir enkelt!
För mindre än ett år sedan kunde jag och Monzan inte heller gå på en behaglig promenad, men nu så ;-)

Stina

13 februari 2011 06:21

Det gör så mkt bara en sån sak, att kunna promenera sitt monster normalt *s*
Lika skönt att ngn förstår en fullt ut som kämpat med sitt monster på samma vis !

sofia

13 februari 2011 07:52

Steg i rätt riktning:)

Stina

13 februari 2011 10:10

Absolut !

ylle

13 februari 2011 08:50

Härligt, jag förstår Dig fullt ut att Du njuter nu!!!!

Stina

13 februari 2011 10:10

Varje framgång eller bra dag med med herr V njuter jag enormt av !!

Anneli

13 februari 2011 10:14

Duktig du är Stina,promenaderna är bra med:-))Hoppas halkan ger sig så vi kan ta och utforska vägarna lite längre:-)

Stina

13 februari 2011 10:17

Ja jag längtar nåt grymt efter halkfritt underlag. Och snöfritt så jag ser hur det ser ut och vågar börja utforska omgivningen !!

Kim

13 februari 2011 15:22

Jag blir glad för din/er skull!
Och dessa stunder då ni gör saker (bara ni) är så viktiga, jag tror på er!
Det tog mej många månader att få Nelly lyfta snällt på hovarna, trodde vi aldrig skulle nå dit, så jag förstår dej så väl, bra jobbat!

Stina

13 februari 2011 18:52

Känner att det viktigaste just nu inte är vad vi gör utan ATT vi gör nåt om vi ska komma nånvart !

Synnöve

16 februari 2011 07:05

Det ska vara mycket glädje att jobba med sin häst.
En promenad kan vara det. Glädje. Glädje över att kunna gå där i lugn och ro och bara lyssna på naturens ljud.
Tror ni behövde det. Både du och herr Terrorist :))

Stina

16 februari 2011 09:28

Ja, vi behöver uppleva ro och harmoni i vårat förhållande oavsett vad det är vi gör för någt !