Kände mig skaplig när jag vaknade så tog en längre promenad med hunden ... sedan har jag roat mig med att flytta mellan soffan och sängen där jag sovit bort hela dan.

Åkte och fixade stallet och tog in hästarna framåt kvällen, vart helt genomsvett och totalt slut, kändes som om jag sprungit ett maratonlopp =(

Musklerna i nacke, axlar, skuldrar tokvärker och det känns som om dom krampar eller nåt - gubben fått smörja in mig med smärtstillande gel, det gör mig halvt tokig och inga värktabletter verkar hjälpa =(

Hälften av huvudvärken kommer nog därifrån och andra halvan av den 39 gradiga febern som smög sig på framåt em.

Ja, gnällig är jag och det är hemskt synd om mig just nu faktiskt !!!   

Metal har gjort mig sällskap i soffa/säng större delen av dagen

med ond hals och världens huvudvärk =(

Jag brukar kunna känna mig riktigt uschlig på mornarna innan jag kommit igång så jag stoppade i mig Ipren och försökte köra igång kroppen och dagen som vanligt.

Fodring och utsläpp i stallet, hovis till Billan och stalljobb.

Skallen dunkade, jag hade synrubbningar och var på gränsen att kräkas hela tiden så det var bara att ringa in en sjukskrivning till jobbet.

Åkte hem och la mig, gubben väckte mig med kaffe och mer tabletter men inte tusan kände jag mig speciellt mkt bättre.

Steg upp iaf, la mig i soffan, tog en promenad ner till sjön med kameran och satte mig och försökte koppla av men  skallen fortsatte dunka obönhörligt,lederna och musklerna värkte i hela kroppen, halsen sårig och ond, begynnande snuva och lite tungandad.

Bara att acceptera läget, en dag bortkastad till ingen nytta igen pga denna skitkropp =(

i flera månaders tid har ungdomarna i teatergruppen Coolingarna övat och tränat inför dessa dagar då det var dags att, under 3 föreställningar, framföra sin show "Spökhotellet Coolingsborg" på Hageby Hus i Norrköping.

Det är 2 föreställningar för all fantastisk och engagerad personal runt dessa ungdomar: lärare, assistenter, fritapersonal, kortispersonal, färdtjänstpersonal mm och en föreställning för föräldrar och anhöriga.

Igårkväll var det så föräldraföreställning.

Jag slås, som varje år, av känslan av glädje, gemenskap och styrka hos ungdomar, föräldrar, syskon och anhöriga som är samlad i detta rum denna kväll.

Glädjen och stoltheten är så slående, gemenskapen likaså hos alla som är samlade runt dessa fina ungdomar.

Och styrkan - ren råstyrka hos föräldrar, syskon och anhöriga till alla dessa ungdomar med sina särskilda behov !

För att inte tala om engagemanget hos all personal, det är helt fantastiskt !!

Jag bjuder på slutnumret av showen i en dålig mobilfilm där ni ser min son David i vit t-shirt och skinnväst på scen.

"Here we are
Rising up, rising up and we shine bright
Here we are
Like the sun, we are touching the skyline"