var nervös innan ridning idag.

Han steppade i stallgången , skrapade med framhoven och vägrade smaka godis som han vanligen älskar och fick ur sig en vattnig bajs.

Jag satte på honom ett hackamore och dressyrsadeln och så red vi ner på banan ihop med Natalie och Billan.

Vi tillbringade 30 minuter med att bara skritta runt, göra halt och stå still, flytta framdel resp bakdel för skänkel, böja och ställa åt båda håll och däremellan bara skritta runt på lång tygel.

Det tog inte lång tid innan han var helt avslappnad, öronen spelade som vanligt och han frustade nöjt.

Därefter vanliga stretchningen och godis som han glatt åt upp. Nöjd, lugn och glad häst och glad matte =)

Arkivbild

på mitt lilla orosbarn Vincent i stort sett hela dagen.

Gått igenom bilder, tänkt tillbaka, vinklat och vridit på det mesta man kan tänka sig och lite till.

Jag är väldigt självkritisk, har alltid varit och kommer alltid att vara.

Om hästen protesterar går jag igenom mig själv och utrustningen först och främst.

För stora krav ? För otydliga hjälper ? Fel utrustning ? Fel ridet  ? osv osv i det oändliga.

Jag utgår aldrig från att det är hästen det är fel på. Jag skriver inte alltid ner mina funderingar i bloggen eller delar med mig av dom men det är så jag tänker. Alltid.

Jag tror på att hästarna försöker tala om för oss att nåt är fel och det är vår skyldighet att lyssna.

Hittar jag inga fel i ovanstående så kommer frågan upp, har hästen ont ?

Jag ger mig inte förrens jag hittar vad det är som stör Vincent. Jag ska lösa det här på ett eller annat sätt.

Under vår resa har jag känt mig otillräcklig och funderat, som ni vet, på att sälja honom och jag har varit så nära flera ggr men inte känt tillsist att jag har vänt på varenda sten och så har vi fortsatt vår resa.

Jag har i vilket fall kommit fram till beslutet att vi ska lösa det här ihop Vincent och jag. Vi hör ihop. Vi ska inte dela på oss utan kämpa ihop oavsett vart det leder oss !!

"Jag ska aldrig lämna dig. Du ska aldrig nånsin se mig gå"

med tömkörning av Billan.

Vi hade verkligen att kanonpass, lugnt tempo, lyhörd häst som klarade att ta det lugnt även efter galopparbetet - vilket hon brukar ha väldigt svårt för - och verkligen en toppenbörjan på dagen.

Framemot kvällen kom bästaste Anneli för att tömköra Vincent.

En herre som mer eller mindre var helt blockerad idag, stirrig, nervös och stod på bakbenen både nu och då.

La tungan över bettet ett flertal ggr och såg väldigt obekväm ut i munnen öht.

Jag kliar mig i huvudet, börjar kolla upp alternativa bett och kontaktar ET igen.

Anneli lyckades riva upp handen på svirveln så det blev blodbad, hoppas det inte var så farligt när du tvättade av det och kollade det ordentligt ??

Så tog sig Becca och Mulle ett pass på ridbanan innan dagen i stallet avslutades :

Vilken sorts ridbyxa föredrar du ?

Oskodd ? Helskodd ? Jodphurs ?

Är det viktigt att byxorna är snygga, med fina detaljer osv eller spelar det ingen roll ?

Vad får ett par ridbyxor kosta, dvs vart går din smärtgräns för vad du lägger ut på ridbyxor ?

Vilka är dina favoriter just nu ?

Fotograf Sara E

tog med oss Becca och Mullebulle och gav oss ut på en underbart skön kvällstur.

Några långa galopper uppskattades av båda hästar och ryttare. Bra avslut på en bra dag !

på herr V som var utomordentligt med och duktig fram tills jag började kräva lite av honom som att flytta för skänkel tex.

Då var han inte med längre och lättade på framdelen ett antal ggr. *morr*

Jag gav inte upp trots detta utan fick tillslut igenom vad jag ville och då fick det vara bra för idag.

Då har jag gått igenom alla bilder på Billan =) och ger er en liten bildbomb på henne och mig oxå.

Graman - ja, jag rider med det på henne ibland, säg en gång i månaden så den hör inte till vardagsutrustningen precis !