Idag fick jag reda på något som gjorde mig totalt ursinning och redo att ge mig på en person med knytnävarna.
Jag har lyckats hålla mig från det, men jag är fortfarande lika ursinning, en skrämmande känsla att känna så här starkt !
Egentligen har jag lust att skrika rakt ut och tala om vad jag vet, men offret i det hela vill inte polisanmäla eller se till att det kommer ut och det måste jag respektera.
Fast vart gör man av en sån här ilska och vanmakt utan att det äter upp en inifrån ??
Herr V fick massage över länd, rygg och rumpa ikväll.
Det märks att han har ont fast han verkade ändå tycka det var skönt och såg stundtals riktigt avslappnad ut.
Imorgon måste jag se till att jag hinner ut och promenera med honom så han får röra på sig lite försiktigt.
Jag har bestämt mig för att kolla upp honom och jag tänker börja med ngn form av kiro/equiterapeut samt besök hos hästtandläkare Torbjörn Lundström.
Det tar antagligen lite tid innan jag får till det med tanke på helgerna som kommer och plånboken som känns lite mager nu inför jul och dotterns 18 års dag ( och min sjukskrivning), men planen är att få till något av detta i januari.
Fram tills dess blir det kravlösa och bettlösa pass då jag kan tänka mig att OM det är problem så sitter det i munnen. Det är min tanke och mitt beslut just nu.
Någon som sitter inne med information om ngn bra equiterapeut eller liknande som är värd att lägga pengar och tid på ?
Bild på herr V från oktober
Viveca
13 december 2010 21:49
Fy vad hemskt att känna så. Nu vet jag inte va det gäller men kände liknande när vi fick in klara fall av kvinnomisshandel och/eller våldtäkter på vuxna kvinnor som inte ville anmäla. Ännu mer tragiskt var det med våldtagna minderåriga, men där hade man ju själv anmälningsplikt och de flesta ville själva anmäla. Det var därför de kom in. Mörkertalet är säkert stort dock i den gruppen. Känner tyvärr ingen equiteapuet, men skall hålla ögon o öron öppna. Kram!
http://perasperaadastra.bloggplatsen.se
Stina
14 december 2010 06:06
Tack Viveca.
Ska försöka hålla mig även idag från att anmäla och konfrontera krypet i fråga.
Kim
13 december 2010 22:01
Hmmm svårt att veta vad man ska göra, med sånt.
Men beroende på vad det är så vet i sjutton om man ska respektera offret som inte vill anmäla...
Ibland kan det var bäst att anmäla själv, och på så sätt förebygga fortsatt ont...men det beror ju på vad det hela gäller.
Dina planer för V verkar bra, lika bra att kolla.
Kram på dej argbigga ;-))
http://varmt.bloggplatsen.se
Stina
14 december 2010 06:03
Tack Kim.
Personen ifråga står mig väldigt nära och jag vill respektera dennes önskan, fast jag och vissa myndigheter vill egentligen anmäla direkt !
Kicki
13 december 2010 22:17
ojsan...ja det e inte det enklaste att hantera sådant. den enda du kan prata med är isf den det berör eller någon med tystnadsplikt...
för det ÄR ju inte bra att hålla såna känslor inom sig...
svårt läge.
massage o promenader brukar göra gott för både kropp o knopp! låter som en bra plan =)
kramen
http://kaa.bloggplatsen.se
Stina
14 december 2010 06:01
Tack Kicki.
Jag tror jag ska prata ut med nån av hästarna idag, dom är himla duktiga på att inte skvallre ;)
Stina
14 december 2010 05:59
Tack Sofie, ska kolla upp det =)
Ann
14 december 2010 07:49
Beroende på vad det gäller så är det kanske ibland bäst att inte respektera offrets önskan även om det är en närastående. Ibland kanske man hjälper bäst genom en anmälan ändå.
Men det beror ju som sagt vad vad det handlar om, så man inte gör mer skada...
Tycker också att det låter bra med herr Vs plan.
Och hästarna är inte bara väldigt duktiga på att inte skvallra, de är väldigt bra lyssnare också!
:)
kram
http://annrosdahl.bloggplatsen.se
Stina
14 december 2010 09:28
Billan har lyssnat och jag har fått ur mig en massa elände =)
Det är tur dom finns hästarna !
Stina
14 december 2010 09:28
Man kan inte låta bli när det är en person som står en riktigt nära !
sofia
14 december 2010 11:31
Alltid bra att ha nära o kära som finns vid ens sida när det stormar och som man brukar säga i nöden prövas vännen:)
Stina
14 december 2010 12:09
Absolut =)
ylle
14 december 2010 16:48
En sån stor ilska är aldrig bra att hålla inom sig själv... men att tala med sina djur fungerar ju som en avledare... fast jag förstår om Du vill AGERA.. om det är så allvarligt som det verkar. kram på Dig!
http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se
Stina
14 december 2010 19:39
Tack Ylle !
Ja, agera vill jag absolut och det är så svårt att inte göra det =(